onsdag 23 februari 2011

Saker som irriterar

Visst har ni alla något som ni irriterar er på, något som sätter igång den där känslan i kroppen. Det kan vara allt från ungar som ljudligt drar upp snoret i näsan igen, personer som tvärstannar mitt i vägen så man nästan springer in i dem, folk som använder ett visst ord..alldeles för ofta. Ett praktexempel på det sistnämnda är de idrottsstjärnor som inleder 98% av sina svar då de intervjuas med ett utdaget "Naeeej.." Detta är bara några exempel. Jag tänkte nu att jag skall delge er några av mina "triggers"...

Folk som särskriver- Det är oerhört störande att läsa t ex "Vi hade jätte kul på finlands kryssningen" eller andra vidrigheter. Det kliar fan i mina ögon då jag läser sån't. Dessutom kan ju saker få en helt ny innerbörd om man särskriver.. "Barn under kläder". Så jävla svårt KAN det inte vara att lära sig detta. Generellt kan man säga att man i svenska språket aldrig bör särskriva, medan man i engelskan oftast gör detta.

Dokusåpor och liknande program-
Enbart fördummande och vidrig tv. Värdelösa människor horar ut sig för 15 minuter i rampljuset. Jag blir förbannad av dessa program fyllda med de vidriga individerna och vägrar kategoriskt se skiten.. Att sedan vissa människor i stort sett inte kan leva utan att se detta och ständigt tvinga på oss andra(ointresserade) en massa åsikter om ditt eller datt.. Då kräks jag nästan.

Folk som aldrig kan vara tysta- Alla älskar inte era röster. Man kan vara tyst ibland, också. Jag själv försöker leva efter tumregeln "Har jag inget vettigt att säga är jag hellre tyst".

Mytomaner-
Kalla det en sjukdom om ni vill. Irriterande är det i varje fall att höra dessa personers påståenden att de gjort ditt eller datt.. Det blir bara patetiskt när ni alltid försöker bräcka en annan person. När man sedan överbevisar er med fakta, så kommer bara nästa lögn. Störande.. Ja!

Medgångssupportrar- Man stöttar sitt/sina favoritlag i med- och motgång. Inte bara när de slagit ett speciellt lag. Stöttar man alltid, så kan det vara ok att komma med kommentarer, annars kan man vara tyst. Om man ska ta ett exempel här..så är ofta FBK-are eller Djurgårdssupportrar inblandade.. Det är även skillnad på att stötta sitt lag, eller håna någon annans..

Är det någon som tycker jag låter bitter? Jo, kanske är det så. Men detta är jag..och jag står för det. =) Jag är väl medveten om att detta kan ses som om att jag sticker ut hakan, men jag vet att det är många som tycker ungefär som jag i flera av de saker som jag tagit upp här.

Vad irriterar dig? Jag vill veta.
Skriv kort i kommentarsfältet, vetja..


Avslutningsvis vill jag bara säga:
När en människa har levt i tio år, har hjärtat slagit nästan 400 miljoner gånger.

söndag 20 februari 2011

Att såga är en konst..

Det är alltid roligt att höra/läsa sågningar om man inte själv är den som sågas vill säga.

Jag såg just filmen "Hata Göteborg" ..och rullen innehåller en av de hårdaste sågningarna jag hört.. Någonsin!

"Vi spelar i Korpen, som är den sämsta ligan som finns, vi ligger sist i den lägsta divisionen...och du är lagets absolut sämsta spelare.. Förstår du då hur jävla usel du är?" Livet är inte alltid så lätt, helt enkelt.

:)


Till sist vill jag passa på att tillägga:
Ståltråden i ett kollegieblock är ungefär 2.10 meter lång...

lördag 19 februari 2011

Jag är en sjusärdeles schlagerslav.

Försök säga det sju gånger i snabb följd..

Melodifestivalen må vata ett spektakel utan dess like sedan Christer Björkman klev och styrde. Jag tycker inte om alla dessa deltävlingar som tvingar oss stå ut med skräpartister som den där fjanten med solstolen och solglasögonen i första deltävlingen.. Jag menar: VAD I HELVETE VAR DET FÖR NÅGOT?

Herrey's med Diggi loo, diggi ley är fortfarande min största schlagerupplevelse. Den får mig alltid på gott humör och ger mig det där rycket i högerarmen. Ni som sett mig göra dansen vet vad jag talar om. Ikväll ligger mina sympatier hos The Playtones, dels för att jag är gammal innebandykompis och grundskolekamrat med Andreas i bandet.. Dessutom får ska man väl vara så lokalpatriotisk som man bara kan..när man kan..

Nu har vi sex raka vinster med basketlaget. Härligt!

För övrigt:
Om man sysslar med någonting (T.ex. fiser eller petar näsan) fem minuter per dag, och om man lever i 100 år, motsvarar det 4 månader konstant utförande av aktiviteten, om man skulle göra allt på en gång...

Közzenum!

måndag 14 februari 2011

Ska vi se det här som en nystart..? Visst, varför inte..

Det har gått en himla massa dagar sedan mitt senaste inlägg. Jag har nu bestämt mig för att försöka ta upp skrivandet igen, det finns folk som i.a.f frågat varför jag inte skriver längre. Jag vill inte kalla det tjat..för så många läsare är det inte som ställt frågan.. :)

Nåväl. För att det skall kännas lite intressant att både läsa och skriva så ska jag i möjligaste mån försöka undvika den där klassiska "idag var en bra dag, fram till lunch, då det serverades fiskpinnar.."..typ. Utan snarare. "Idag hände en kul grej: Jag fick ett fast jobb.." eller små roliga, intressanta iakttagelser som jag gjort...eller bara något jag stört mig på..ungefär.. Hajar ni? Bra! Då kör vi.

Jag måste ju mjukstarta litegrann så att övergången inte blir för kraftig för er, arma läsare.. Så. idag har jag i.a.f gjort något drastiskt, något som jag pratat om i många år. Jag har påbörjat min körkortsutbildning..igen (för andra gången i livet), och ni som känner mig väl vet varför jag la ner senast..det kommer INTE att tas upp här.. Detta känns inspirerande och strategin är lagd. Innan sommaren är målet. Närmre än så vill jag inte gå in på det heller.. Men ni KOMMER att få veta. Det lovar jag.

Vidare så händer det ju en del roliga saker när man är i kontakt med människor på jobb och fritid.. Något av det roligaste som hände idag var nog under en lektion. En lektion som jag vanligtvis inte brukar vara ansvarig för..dock känner jag eleverna ganska väl. En elevs jeans hade råkat gå sönder nere vid foten under en rast, kanske hade hon spelat fotboll, kanske är hon bara klantig..men hon satt hursomhelst och reparerade byxbenet med nål & tråd. Plötsligt börjar hon jämra sig och vi andra antog såklart att hon stuckit sig med nålen eller något..men nej. Hon hade sytt ihop byxbenet med sina Converse.. Jag kunde inte hålla masken utan var tvungen att lämna klassrummet en stund. Därefter fortsatte lektionen i en lättsam ton. Visst, några elever jobbade hmm.. mindre bra, men de har en planering så de får helt enkelt skylla sig själva.

Så kan det gå.

Visste ni för övrigt att en 70-årig människa har under sin livstid i genomsnitt stoppat i sig 30 000 kilo mat. Det motsvarar vikten av sex fullvuxna elefanter. Matvrak.



Nå. Gillar ni detta upplägg och ton? Ge mig någon sorts respons.. Vi hörs!