Benbrott och baskettjejer..

..detta låter väl nästan som en titel på ett lustspel av Stefan & Krister... Fast detta är inte hälften så uselt som de pajasarna är.. Detta är verkligheten, och går inte bara ut på skämt om sex & hembränt.

Igår, måndag befann vi oss i Vilsta. Där skulle min klass 7f spela brännboll mot 7e. Väl därute började det regna lite smått så vi samlades i Raststugan och räknade in våra elever. Efter en stund gav sig regnet och vi klev ut på den stora gröna ytan, fixade brännbollsplanen och ställde upp för match. 7f började "ute" och gjorde rätt bra ifrån sig, även om en del elever verkade sitta ihop, eftersom de stod i klungor på planen. Svårt att ta lyror då. Jag skall erkänna att jag inte hade koll på ställningen då det var dags för byte, och därför 7f's tur att vara innelag. Men jag är övertygad om att det såg bra ut redan då. =)

7f började bra med att inte slå så många lyrbollar eller bli brända allt för mkt. Sedan kom turen till den här specielle eleven då.. Han får på ett kalasslag och börjar springa runt. När han befinner sig 1½ meter från sista konen har han så mycket marginal att han bestämmer sig för att showa litegrann.. Han skall minsann gå baklänges in i mål. Rörelsen påbörjas. PANG! Han far i backen och börjar skrika.
- Aj, aaaaj! Mitt ben! Det är av.
Varpå min kollega svarar:
- Men komigen, res dig. Du kommer ju bli bränd.
Sedan ser vi vinkeln på benet.. Cirka en decimeter nedanför knät har han lixom fått en "extra" led. Det såg i.a.f ut så eftersom han hade mysbyxor på sig. Då kommer nästa kommentar från min kollega.
- Stoppa tiden..
(här har vi koll på prioriteringarna och är inte ALLS några tävlingsmänniskor *ler*)
Vi rusar fram och försöker hjälpa honom. Vi fixerar benet så gott det går. Pratar med honom, försöker lugna honom. Ringer en ambulans. Ringer föräldrarna. Försöker lugna andra elever som självklart blir nervösa av denna händelse. Om ni minns Henke Larssons benbrott under hans tid i Celtic så har ni ungefär det vi talar om. Riktigt vidrigt såg det ut.

Ambulansen kommer, jag följer med i den eftersom han är min mentorselev. Vi åker till akuten där fadern mötte upp. Eleven får komma in på en undersökning, och då skall ni veta att det nu bara är ca 30 minuter sedan olyckan skedde.. Eller i.a.f så t-r-o-r jag att ungefär den tiden passerade. Ambulansen var i.a.f på plats efter ca tio minuter från vårat larm. Jag är kvar en stund och överlåter sedan eleven helt i sin faders vårdnad (ok, Mälarsjukhusets vård också.)

Jag tar mig tillbaka till Vilsta (nädu..länken dit har du ju redan däruppe)och kommer precis lagom till fikat. Efter detta bröt vi upp från platsen och återvände till Stålforsskolan.

Jag pratade i telefon med elevens far senare på eftermiddagen och fick där rapporten att benet var av. Men att det kanske skulle gå att fixa till utan operation. Låt oss hoppas på det.


Mannen på bilden har ett
visst samband med blogginlägget

Nu undrar ni säkert lite över titeln.. Men jag la till det där med baskettjejer enbart för att det lät bra. Idag handlar det inte alls om dem. I.a.f inte i bloggen.. =)

Vi hörs.

...vill bara säga...

...att det här är ett snyggt basketlinne.



Jag vill ha.

Vem köper det till ponken?



Visst är det kul med meningsfulla inlägg emellanåt, men även en man som jag har önskningar ibland.. =)

Veckan som gått...

I den vecka som strax är slut har jag:

* Börjat jobba igen efter semestern.
* Haft Kick-off på Elba med jobbet.
* Sett flera söta kvinnor. Både på jobbet och på andra ställen.
* Blivit klassföreståndare för en 7:a tillsammans med E.
* Planerat i skolan.
* Fått in tre nya spelare i baskettruppen. Från Luleå.
* Kommit fram till att jag inte har råd att börja plugga i höst.
* Haft äran att gratulera två personer på deras födelsedagar.
* Spenderat en kväll med Damlaget i Skogstorp för samkväm/planering/korvgrillning.

* Sovit.

..ikväll ska jag på 30-årsfest..
..och i morgon är det teater igen.

Tjoho.

Stadsvandringar.

Idag hade vi premiär på de dramatiserade stadsvandringarna. Succé direkt. Biljetterna är snart slut och vi har ytterligare några söndagar framför oss..

Konstapel Kask & co

Jag hamnade framför pressfotograferna ett antal gånger, jag lovar att utöka bilutbudet här. Det är även en r'tt kul företeelse att medans man står och väntar på "sin scen" kommer helt vanliga turister och annat lössläppt folk förbi och ber att få ta min bild. Man är lite utav en minikändis alltså.. =)

Varför?

..en mycket relevant fråga just nu. I alla fall i mitt liv. Jag vill inte skriva om det på bloggen egentligen, men frågor väcks i mitt huvud. Hur kan man ta ett sådant egoistiskt beslut? Tänker man inte på människor runt ikring? Vad driver någon till sådant?

Jag vet inte.

Herregud!

Det är bara i USA som man kan besöka "Holy Land". En nöjespark i bästa Disneyanda. Där kan besökarna frottera sig med Jesus, Maria, Moses och de andra figurerna i Bibelns sagovärld..

Korsfest?

Där har de karnevalståg och annat på gatorna i parken. Man kan fotografera sig med de romerska soldaterna, åka i Herodessimulatorn.. Är det någon som ärligt kan säga att de inte är förvånade att det är just i USA denna möjlighet finns. Vill man åka dit? Varför i såfall?

Jag är mållös..