Idrottsgalan...

...eller Hur jag blir ett fån med tårar i ögonen..

Igår var det den stora idrottsgalan. Den sändes både i radio och på TV. Jag koncentrerade mig på tevesändningen eftersom vi tränade med basketen innan, och jag inte hann hem.

Man måste ju som hyfsat stadig bloggare och framförallt idrottsintresserad sådan, tycka till om vinnarna i de olika kategorierna. Här följer nu samtliga vinnare och mina åsikter om priset:

Årets prestation: Carolina Klüft- då inte Kallur var nominerad är detta helt rätt.

Årets nykomling: Jens Byggmark- känns väl OK i.a.f. Kalla dominerade ju faktiskt först EFTER nomineringstiden..

Årets idrottare med funktionshinder:
Anders Olsson- skulle lika gärna kunnat blivit rullstolsbasketlandslaget enligt mig.

Årets manliga idrottare: Zlatan- I love you, ich liebe dich.. Zlatan Ibrahimovic

Årets kvinnliga idrottare: Anja Pärson- blä. Hon är visserligen bra, men för mig är Kallurs bedrift större. Mycket större.

Årets lag: Skidskytte, mixedstafett-laget- kan det BLI mycket mer konstlat? Mixstafett i en sport som är fånig redan från början..

Årets ledare: Anders Pärson- beeeedrövligt. Den enda som INTE fick vinna detta pris..

Sportspegelnpriset: Andreas Berg och Jessica Lennartsson- helt OK att en såpass liten sport får fin uppmärksamhet.

Jerringpriset: Zlatan Ibrahimovic- Jag höll på Sanna. Inte för att Zlatan är dålig på något säät, men jag tycker att Kallurs prestation är så oerhört mycket större.

Kvälens tårar, som jag åsyftar i rubriken.. De kom bl.a när Globenpubliken hyllade Kajsa Bergqvist efter hennes underbara karriär. Jag är så imponerad av vad den fröken har presterat under sin fantastiska karriär. Jag var tvungen att torka mina tårar vid detta tillfälle..så även när man hyllade Sven Tumba, fattar vi egentligen vilka otroliga bedrifter den mannen stått för genom åren..och nu hans engagemang i skolor i Sydafrika. Respekt!

Jag blev säkert fuktig i ögonvrån under ett par tillfällen till. Ren idrottslig glädje eller besvikelse går rätt ut i mitt system. Jag blir skitfånig då. Hoppas ni kan respektera mig som människa ändå i framtiden...